”Blickus” - länken till forntiden.

Blecko Anders Olsson är vår verkliga länk till en svunnen tid. Genom att ta Gössa Anders ”till nåder” och lära ut de gamla låtarna till honom kom vår äldsta låtskatt att bevaras. Blickus lät nämligen inte vem som helst komma honom in på livet. Märkte han att någon annan spelman försökte lyssna in hans polskor började han genast att krångla till dom. Därför finns det ovanligt många varianter av Blickuspolskorna hos andra spelmän.

Som så många andra började Blickus spela som mycket ung. Det berättas att han smugglades till en bröllopsspelning i Bäcka i ett hölass. Detta för att han inte skulle upptäckas av konfirmationsprästen när han passerade prästgården...
Blickus var redan som ung ansedd som en av de främsta dalaspelmännen. Det hände att andra spelmän packade ihop sina fioler och lämnade över scenen när han dök upp på dans.

Omodern
Som så många andra stora musikanter fick han uppleva fenomenet att bli omodern. När han vid sekelskiftet spelade sina gamla låtar på Linds Tivoli ville ungdomen höra nyare låtar. Blickus lämnade genast dansen ”Jag kastar inte pärlor för svin” var hans kommentar.
75 år gammal deltog Blecko Anders vid spelmanstävlingen i Mora. Hugo Alfvén gav följande karaktäristik:

”Den mest intressanta typen är en gammal orsakarl, Blecko Anders Olsson. Han är bred och knotig. Hans gestalt består endast av korta räta linjer och kanter. Han är huggen i sten. Med hotfull min blickar han ut över mängden, som om den bestod av idel fiender. Och han vrider fingrarna om stråken, som om han ryckte åt sig en pålyxa. Hans låtar har karaktären av att vara de allra äldsta, kärva och kärnfulla i sina doriska tongångar som inga andra. Men Anders Olssons arm är styv av ålder och sinnelag, och strängarna fräser som arga katter under stråkens brutala rivande”
Blecko Anders låtar räddades av Gössa Anders. Men även Anders blev gammal. Och låtarna riskerade att åter glömmas. Då träder en ny musikant in på arenan.

Nästa sida: Ingenjören som byggde ett spelmanslag