Göte Lovén - vår första musikexport!

De äldre pratar fortfarande om det. Barnens Dag 1939. Det finns två anledningar till att man minns det.
En vecka efter Barnens Dag utbröt andra världskriget. Glädjen förbyttes i oro och skräck. Men som så ofta i dom sammanhangen så blir kanske de glädjefulla minnena ännu starkare, och då är vi inne på den andra anledningen: Hala Hem. Kvartetten bestod av Erik Bäcker, Ville Jernberg, Evert Stenberg och så han som skulle bli Orsas första stora kändis i populärmusikbranschen - Göte Lovén.

Mammas gitarr
Göte spelade framförallt gitarr redan på den här tiden. Gitarren hade han fått av sin mamma, som i sin tur fått den på sin 50-årsdag.
- Jag tog nog över den lite för mycket, skrattar Göte när vi träffas i hans hem i Huddinge. Jodå. Han bor på Dalkarlsvägen!
-Jag flyttade till Stockholm den 15 augusti 1940. Det är länge sen...
Sin musikaliska grund lade dock den unge Göte i Orsa.
-Det var med Erik och Ville och så bröderna Sigurd och Åke Nilsson som hade kvartett. Och så var det trumslagaren John Kvarnström. Dom brukade komma och hämta mig i Lisselhed och så for vi...

Stockholm
Bara 17 år gammal lämnade Göte Orsa. Brodern jobbade i Stockholm och Göte fick också jobb. Först på Idrottsbladets tryckeri där han tvättade valsar.
- Det var väl där man fick uppslag till alla valser...
Sedan blev Göte fishandlare hos Werner Lindh innan han fick jobb på bilfirman Gummi och Laddning på Hornsgatan.
- Jag jobbade inne på laddningsstationen där vi byggde bilbatterier. Det var inte så nyttigt för fingrarna med all syra... Men så småningom avancerade jag in till bilverkstaden.
På en annan bilverkstad i stan jobbade en annan musikintresserad yngling. Göte träffade honom när han levererade varor dit. Han hette Ricke Lööw och här startar ett livslångt samarbete som inte är annat än ren svensk underhållningshistoria.
Göte radar upp namnen på dom han spelade med. Gunnar Molton, Arvid Sundin, Stig Holm, Erik Frank, Kalle Gerde, Henry Lundin.
- Jo, och sen var det ju ett annat gammalt fin namn. Sven Arefeldt. Och Thore Jederby. Vi spelade nere på en restaurang nere vi Grand som hette Klustret...
Göte började också att turnera. När han inte satt med i någon orkester så reste han ensam i parkerna som trubadur och vissångare.

Dans, show och skivor
-Jag minns en gång när vi åkte på turné till Abisko i april och arbetade oss neråt. Valborgsmässoafton hade vi hunnit till Bollnäs. Vi satt på en sån där stor dansbana där sidorna är öppna och spelade, Lasse Parmenius och Mankan Sjöholm och jag och någon mer, och folk dansade. Då kom det upp en och skrek i högtalarna att ”Nu blir det uppträdande”. Sen slogs två stora portar bakom scenen upp och vi fick vända på oss och spela ett scenprogram och när det var klart gick portarna igen, vi vände oss tillbaka mot dansgolvet och fortsatte....

Göte fick börja sjunga in egna skivor. Den första inspelningen var ”I barndomens ängder”. I samma veva spelade han med legendariska Kvartetten Synkopen, en nöjesföreteelse som existerade mellan åren 1932 och 1964! Antalet skivspelningar med andra han medverkar på är snart sagt oräkneligt. Andrew Walter, Sölwe Strand, Tellemar osv. Alla har de burits upp av Götes gitarr.
- Vi var också med på Kungsholms jungfruresa till USA med bl a den danske pianisten Julius Jacobsen och Valle Söderlund. Thore Jederby var med där också.

Radio
På 50 och 60-talet gick det inte att slå på radion, eller för den delen TV:n när den kom, utan att man hörde Göte Lovén och hans kamrater. Dels för att han spelade med i Radioorkestern under såväl William Lind som Willard Ringstrand. Men dels för en serie radioprogram där Göte, Ricke Löw och deras ständige vapenbroder Giovanni Jaconelli stod för musiken.

- Ja det blev mycket radio, och TV med för den delen. Vi satt med i husbandet hos Hyland, och i Hasse Tellemars refrängen. Det blev hundra program bara det. Och så blev det Favoritorkestern med Gnesta-Kalle och Ricke och Jack (Givanni Jaconelli). Jag hann med att spela i Konsertföreningen också, om dom behövde en gitarr.
Med favoritorkestern blev det dessutom USA-turné i Svenskbygderna. I en månad åkte man runt och spelade.
- ... och det stod Svensson och Karlsson på alla skyltar där. Vi var i New York och Chicago också förstås. Men det var en rolig tid. Vi fortsatte ju när vi kom hem. Då var det mest i pensionärssammanhang vi spelade.

Ingen dans på rosor
Första tanken som slår en när man sitter och pratar med Göte är: Vad han har fått vara med om! Men musikanterna åkte sannerligen ingen gräddfil. Deras scheman såg ofta ut som överarbetade plikttrogna tjänstemäns.
- När jag var på radion började vi vid nio, halv tio tiden och så var jag väl hemma här halv fem, fem. Man hann äta lite och så bar det iväg för kvällsspelningarna vid sju, halvåtta och så var man i bästa fall hemma två, halv tre och så där rullade det på. Det var ju förutom radiospelningarna mycket festvåningar, firmafester och födelsedagsfester och sådant.

Kompositör
Mest förknippad har Göte blivit med radio- och tv-spelningarna. Idag är det mindre känt att han är en belönad kompositör också. Han har bland annat fått SKAP:s (Svenska kompositörer av populärmusik) pris för sina traditionsenliga folkmusikkompositioner. Flera av dem spelade Göte in tillsammans med Giovanni Jaconelli.
Göte står också som medkompositör till filmmusiken i två Ingmar Bergman filmer, Smultronstället och Nattvardsgästerna och det är hans gitarr som hörs i filmerna.
- Vi gjorde en hel del jobb ute i Filmstaden. Men mest var vi i bakgrunden. Från Bergmanfilmerna ramlar det in någon STIM-krona än. Det mest fascinerande är att se i hur många länder filmerna visas!

-Musiken har gett mig allt!
Sedan den dagen han lämnade bilverkstaden har Göte levt på musiken.
- När jag inte haft jobb med andra har jag ju spelat och sjungit ensam, så jag har aldrig stått varken brödlös eller rådlös. Jag tycker musiken har gett mig allt! Vad skulle jag haft annars? Jag har träffat trevliga människor och arbetskamrater. Och duktiga! Alla har varit kunniga på sitt sätt och man har tagit intryck och lärt sig.
Göte har också fått vara med i många skiftande sammanhang. Från folkmusik till Konsertföreningen Vilken stil är hans huvudsakliga egentligen?
- Ja, jag är nog lite allround...
Så talar en orsamusikant.

Nästa sida: Orkester-eran