Björn Ståbi
Med rötterna i Stackmora klev Björn Ståbi på 70-talet fram som en av de verkliga frontfigurerna inom den nyvaknade spelmansrörelsen. Björn gav tillsammans med Pers Hans ut skivan Bockfot som kom att bli en klassiker och tillsammans med Jejja Sundström, Stefan Demert och Sid Jansson m fl från den tidens trubadurelit turnerade man med ”Visor och Bockfot”. När Björn och Pers Hans plockade med sig Kalle Almlöf kallade man sig helt enkelt ”Tre spelmän”. Åtskilliga svenska musiker, som t ex Cornelis Vreeswijk, har använt sig av Björn när de behövt en äkta spelmanston på sin inspelning.
Björn, som numer är naturaliserad hälsing, är dessutom en duktig konstnär som bl a haft utställning på Orsa kulturhus.

Jonny Soling
Jonny Soling är en av våra mest namnkunniga spelmän. Han har t o m prisbelönts för sina pedagogiska insatser för folkmusiken, främst då på Malungs folkhögskola i nära samarbete med vapenbrodern Kalle Almlöf.
Mot den bakgrunden kan det vara ganska förvånande att fiolen kom i Jonnys väg ganska sent. Han var redan i 25-årsåldern när fiolen kom in i hans liv!
Dessförinnan var det jazz och datorer som dominerat. Saxofonen sålde han till Perra Moræus, datorerna lämnade han därhän och inom två år hade han blivit riksspelman. Han fortsatte att plugga på universiteten i Stockholm och Göteborg och grundlade där sin karriär som folkmusikpedagog.
Dessutom har han producerat andra spelmän och naturligtvis spelat in en radda skivor själv. Jonny Soling är helt enkelt en ikon på spelmansskrivbordet.

Sven Gref
Sven Gref, sonson till Griv-Juga, blev medlem i Radioorkestern och kom att göra karriär inom SAMI, Svenska artisters och musikers intresseorganisation. Hans mest kända och spridda komposition är Polska efter Sven Gref, t o m textsatt av Peter Carlsson!

Nästa sida: Från Oljonsbyn till Kungliga Operan